~Erics pov~

- Diego! Kommer det nya idag eller?

- Haha är du sugen på att slakta några eller? sa han och blinkade med ena ögat.

- Haha nja... Är mer uttråkad. Vill lära något nytt yngel att jobba med. Hoppas bara att det kommer någon som är smartare än Ethan och Mike... sa jag och vi började skratta innan vi gick därifrån.

- När skulle dom komma?

- Dom borde vara här om fem. Precis när han sa det klev Rikker in med en grupp på tio nyfödda i släptåg. Som vanligt blev dom bara lämnade innanför dörren och stod där som små fån. Efter en kort presentation började jag prata med nykomlingarna.

- Okej hörrni! Lyssna nu. Detta är inte ett liv som ni är vana vid. Det är tuffare, hårdare och kan bli mycket mycket värre om ni inte följer reglerna för vampyrer. När ni jagar gäller följande: 1. Jaga ALDRIG ensam 2. Stanna med gruppen 3. Ta bara människor som ingen kommer att saknaoch jag rabblade upp några av dom viktigaste reglerna för dom. Förstått? Det låter säkert konstigt alltihop men det blir lättare med tiden. Det är svårt att vara vampyr i början.

- Okej! sa Diego och slog ihop händerna. Ska vi jaga då? Jag menar... Jag är nog inte den ända som är törstig.

- Ni fem hänger med Diego och resten hänger med mig. Aye du Diego! Ha inte ihäl dom nu va! Vill ha några att tugga på senare! sa jag och tittade på dom uppskrämda vampyrerna med en hungrig blick.

- Men ge dig! Han skojar bara, eller hur Eric? sa Diego och började skratta. Jag började också skratta och nickade innan jag gick ut med dom andra.
När vi var ute och skulle börja jaga kände jag lukten av människor. Som jag trodde... Drägg. När jag skulle säga åt dom att ta för sig men då kom en annan vampyr. Jag sa till dom nya att vänta där vi stod. Jag hoppade ner och ställde mig framför vampyren.

- Vem är du och vad gör du här? Stick tillbaka till din klan och lämna våra marker.

- Klan? Jag har ingen klan.

- Vadå vad menar du? Det är klart att du har en klan. sa jag irriterat

- Nej... Min skapare upptäckte att jag inte var till någon nytta så jag blev dumpad mitt i stan och dom hade flyttat från huset där vi bodde... sa tjejen och började gråta.

- Förlåt... Vad heter du? sa jag och tittade på henne med medlidande blick.

- Amanda.

- Hur gammal är du Amanda?

- Ja... Jag hade precis fyllt 14.

- Hur länge har du varit vampyr?

- Två veckor. "Så ung! Jag kan OMÖJLIGT lämna stackaren ensam..." Jag bestämde mig för att ta med mig Amanda till högkvarteret. Jag vet själv hur det är bli dumpad av sin skapare. Jag blev själv dumpad men om inte Rikker hittat mig skulle jag nog varit död vid det här laget.

~Amandas pov~

- Amanda är det du? sa någon när vi gick igenom dörren.

- Emma?

- Det är verkligen du! skrek hon och flög upp för att ge mig en stor kram. Jag såg att en lång kille med mörkt brunt hår tittade på mig eller mer på Emma.

- Har ni något på g eller? sa jag och tittade på Emma.

- Eh... Det är...

 - Hej Diego. Emmas kille. sa killen och stod plötsligt bredvid oss.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

//Andrea

~Doves pov~

"Fortsätt bara att springa Dove. Stannar du är det kört" Jag tittade bakom mig för att se om det var någon där. Ingen. Jag skönk ner bredvid en vägg och la huvudet i händerna. Plötsligt hörde jag något och ryckte till. När jag tittade upp blev jag först väldigt rädd och bara stirrade på honom. När jag tittade ordentligt såg jag en lång kille med bärnstensbruna ögon, svart hår och helt perfekt utseende. Han tittade ner på mig och log.

- Behöver du hjälp?

- Eh... Nej tack. sa jag och kollade upp på honom.

- Jo kom igen. Det är farligt att vara ute själv så här sent. Du vet... Det är nu vampyrerna kommer ut. Jag suckade och han tog tag i min hand. När han rörde mig gick en rysning genom kroppen.

- Usch vad kall din hand är... sa jag och började skratta lite. Så... Är du ny i stan? Har inte sett dig här tidigare.

- Ja, eller nej. Jag är uppvuxen här men flyttade till New York när jag var liten och har bott där sedan dess.

- Så vad gör du här då?

- En av mina släktingar bor här så jag hälsar bara på.

- Nice.

- Vad heter en sådan skönhet som du då? sa killen och tittade på mig.

- Jag heter Dove. sa jag och kände hur mina kinder blev lite rödare än innan.

- Gulligt namn. Eric. sa han och log. Hur gammal är du?

- Jag är 16.

~Erics pov~

Det är något speciellt med henne. Något väldigt speciellt.

- Aye Eric!

- Diego. Gör inte sådär.

- Vad är det dude? sa han och tittade på mig. Vad heter hon?

- Va?

- Jag vet att det är en tjej...

- Men... Jaja... Hon heter Dove.

- Dove. Gulligt namn. Hur ser hon ut? Kan man kanske få träffa henne någon gång?

- Hon är helt underbar. Hon har brunt midjelångt hår och hennes ögon... Hennes UNDERBARA ögon. Hon är helt perfekt.

- Dude... Alla vampyrer är perfekta 16 åriga tjejen jag någonsin träffat.

- Jag vet men...

- Eric du får inte! Säg inte att det är sant! Diego tittade på mig och jag såg på honom med en hjälplös blick.

- Vad ska jag göra då? Jag kan inte hjälpa det. Hon är den mest perfekta 16-åriga tjejen jag någonsin träffat.

- Eric lyssna! Det går inte och det VET du!

- Men...

- 1. Hon är född 1996 och du är född 1896. 2. Hon 16, du är 100. 3. Hon är människa, du är vampyr!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

//Andrea

"I live in a world. Full of vampires. Full of other magic essence. I never thought I could fall in love with one of the cold ones. But... I did."

Dove är en helt normal 18 åring som bor i det lilla samhället Alcas. Hon lever tillsammans med andra människor i skräck för vampyrerna. En dag stöter hon på Eric.

Han har allt som Dove vill ha i en kille. Dove får veta en hemlighet om Eric som chockar henne. Hon vill bara springa iväg, göma sig och hoppas att han aldrig hittar henne men samtidigt vill hon stanna kvar hos honom för hon älskar honom verkligen. Om hon sticker vad händer då och om hon väljer att stanna kvar?

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

//Andrea